Folkbildning: Då och nu

Folkbildning som begrepp och företeelse har funnits länge i Sverige. På grund av detta finns det av historiska skäl olika sätt att förhålla sig till folkbildning idag. Dels kan det betraktas som något från förr, från 1800-talet, och därför ålderdomligt och ofta ganska ointressant för dagens ungdom. Men trots att man kan tänka på det viset, så finns det idag också många ungdomar vilka de senaste årtiondena har börjat upptäcka folkbildning som just en ny och alternativ utbildningsform.

År 2017 kan man definiera en folkhögskola som "en annorlunda skolform som tror på att förena teori och praktik och låta olika människor, kulturer, livsvillkor och intresseinriktningar möta varandra. Allt det där blir tillsammans folkhögskolan - du är med och skapar din egen utbildning!" Så svarar en folkhögskola i den lilla orten Norberg (8 mil norrväst om Västerås) på sin hemsida på frågan Vad är en folkhögskola idag?

Folkhögskolan och folkbildning har genom tiden alltid varit en utbildningsform som av olika personer har upplevts på olika sätt. Dels har många erfarit folkbildning som ett sätt att skaffa sig grundläggande praktiska kunskaper i "allmän medborgerlig bildning" som ekonomi, mötesteknik, föreningskunskap eller praktisk bokföring.  

Medan många andra kan påstå att folkbildning för dem har inneburit fri skapande konstnärlig verksamhet, tillfälle att lära sig keramik, måleri eller en kurs i franska eller matlagning. Både utbildning i praktiskt och rationell förnuft samt i estetiskt och emotionellt skapande tillhör även idag svensk folkbildning.

                                   Folkbildningspedagogik

Att svensk folkbildning för det mesta kan framstå som något unikt och annorlunda beror på det som kallas för folkbildningspedagogik. En folkhögskollärare eller en cirkelledare kan pedagogiskt arbeta med undervisning och lärande på ett helt annat sätt än det som är "det normala" hos en lärare i en vanlig gymnasieskola.

Detta är också nödvändigt idag, för idag är deltagare (elever) på en folkhögskola inte alls samma ungdomar som gick på en folkhögskola på t.ex. 1970-talet. Idag befolkas folkhögskolorna av ungdomar från alla länder, alla kulturer och talar en mängd olika språk. Detta krävs lärare som förstår att folkhögskolepedagogik innebär mycket socialpedagogiskt arbete som lämnar utrymme till tankar, känslor, förståelse och kunskap på ett helt annorlunda och inkluderande sätt som förut.  

Böckerna till vänster, visar dels boken Att fånga folkbildning, om hur t.ex. en cirkelledare tänker och arbetar interkulturellt när hen ska undervisa och hjälpa vuxna medmänniskor som lär sig i Sverige upptäcka både samhället och kroppen. Samt en bok Mångkulturell folkbildning, som vill ta tag i utmaningar som dagens postmoderna samhälle ställer på en folkbildning som vill rikta sig till alla invånare i landet.

Den sista boken Svensk folkbildning - en introduktion vill delvis vara en historiebeskrivning av svensk folkbildning på 1800-, 1900-och 2000-talet. Boken vill också bidra med kunskap som kan lyfta fram folkbildningens kraft att förändra och förbättra livssituationen för många människor i dagens Sverige.    

Mer information om boken Svensk folkbildning - en introduktion hittar ni här.